Nicolia

Hoe, hoe, hoe, nu är det julafton. Har blivit gammal och uppskattar mest den goda maten med denna lilla högtid. Näst intill den awsome, dödligt goda knäcken som jag housewifigt kokade igår. Tror jag råkade slänga i lite heroin eller något, hur kan den annars ha blivit så beroendeframkallande. Vi har ingen julgran, köper knappt julklappar och kollar definitivt inte på Kalle Anka. Inga traditionsjulfirande svennebananer här inte.

Är inte fullt säker på om jag är vaken eller om jag fortfarande sover. De 3 senaste månaderna har det aldrig inträffat att jag har gått upp ur sängen innan klockan 12.00, oftast 15.00. E. tvingade mig att gå upp klockan åtta i morse. Är död.



Ni vet han som hade sin framtida fru i sitt hemland. Igår pratade vi och jag är en person som alltid lyckas få personer att öppna sig, även fast de inte vill. Igår var det hans tur. Känns som att jag sviker honom om jag berättar vad han sa, men det han berättade för mig gjorde att jag bara villa krama honom och aldrig släppa taget. Jag vill ta hand om honom och få honom att må bra. Kan inte riktigt avgöra vad jag vill med honom om jag fick välja, känner mig som en blandning mellan mamma, storasyster, vän och kärlekspartner för honom. Samtidigt som jag bara vill slita av honom kläderna och ha sex med honom. Sjukt? Ja, kanske. Men jag gillar honom så jävla mycket. Igår berättade han sanningen för mig. "Nicolia, jag hatar att ta farväl det är därför jag har uppfört mig så som jag har gjort mot dig. Och jag har ingen fru".


Jag VISSTE nånstans att det där om tjejen i hemlandet inte var sant. Ändå tvingades jag nånstans att tro på det. Men det känns skönt att han tillslut sa som det var. Jag har också fruktansvärt svårt för avsked och att säga hejdå till någon. Önskar att vi kommer ses en gång till i alla fall, hade kunnat begå vilket brott som helst för att få känna hans armar om min kropp och hans hand i min igen. Finaste, finaste nånsin.

Åh herregud! Vakna precis..(MIN FÖDELSEDAG) Grattis!
Det sista jag minns från igår är att jag proppa i mig 10 mg Zoplidem. Sen vakna jag. Med ett svagt minne av att jag har pratat med Honom,  ni vet han som jag har raderat från mitt liv. På fuckin MSN! Jag vet att han började prata med mig, resten är en svart lucka..vet inte ett ord vad som har sagts. Dessutom såg jag att vi hade blivit vänner på facebook igen. HAHAH. Jag dör!



//NICOLIA

Sitter i Göteborg nu och ska försöka författa några rader till er. Ett under att jag ens kom iväg, först så var bussen försenad 10 min, å jag hade inte så mkt tid att spela på eftersom jag skulle me ett tåg. Dessutom var det en mesig kärringjävel som körde bussen och hon verkade livrädd för att köra i snön. Det gick INTE så fort kan jag säga. Funderade flera gånger på att springa fram, dra ur henne från förarsätet och skrika "Fuck you! här tar jag över". Inte nog med det, nejdå.. när jag skulle gå av så fastnar en spansk tjejs sko på min väskas hjul. Panik deluxe! Det slutade med att vi fick ta ut min väska samtidigt som hennes sko och fot satt fast i den och utanför bussen sen så fick hon tillslut av skon och vi kunde få av den från väskan. Vore ju trevligt annars, då hade ju den spanska tjejen fått följa med till Göteborg istället för att åka hem till Spanien. Snacka om ödet.."du SKA till GBG", "Faktum är att du SKA till GBG så jävla mkt att din sko sätter sig fast vid ett hjul på en väska som ska till Göteborg... " Sen så tog det mkt tid för mig att hitta min vagn. Just min vagns dörrar hade dom nämligen inga siffror på, så det var inte så lätt att hitta. Jag gick på en av vagnarna utan nummer och hoppades på det bästa och lyckades gå på rätt vagn..ibland har man flyt.


Annars då.. kan jag tala om att jag fyller år idag (18 December) så ni kan skriva grattis om ni vill :)



Började firandet av min födelsedag med att ta 10 mg Zoplidem. Sist jag gjorde det hade jag hysterisk roligt och hade hallisar. Men på den jag tog nu verkar inget hända, men d kan hända att behöver vänta lite mer. Planen idag var ju annars mest att ta dom och sen gå och lägga sig å sova.. så det är vad jag ska göra nu.



Ursäktar mig i förebyggande syfte för ev. osammanhängande inlägg..  ser inte riktigt vad det står nu.

Även fast jag visste så jävla väl att jag inte skulle, så var jag TVUNGEN att prata med Honom en sista gång. Vi träffas ju inte längre, så det var via MSN men det kvittar faktiskt då detta är 2010 snart 11. Innan har jag försökt få honom att be mig dra åt helvete, eftersom det kändes som att det skulle vara det enda som fick mig att sluta hoppas. Man brukar säga att hoppet är det sista som människan förlorar och förlorar du hoppet, förlorar du allt. Det där stämmer så in i helvete väl! Hela dagen idag har jag hoppats på att han ska höra av sig. Jag lämnar denna stad bakom mig imorn och fortsätter mot nya äventyr i Göteborg och han vet om det. Att det liksom var NU eller ALDRIG som gällde. Personligen hade jag gjort exakt VADFAN som helst för att få ha honom i min säng, hans muskulösa, taturerade armar hålla om min kropp, hålla varandra i handen, känna hans pussar och känna hans varma andetag när han somnat med huvudet mot min nacke. EN SISTA NATT!

Alldeles nyss så skrev jag till honom att jag inte förstår varför jag bryr mig så mycket om hur det går för honom och är snäll mot honom, men att det bara är sån jag är. "Låt det va" svarade han. "Vem ska jag låta va?". "Låt mig va". "Okej, är det vad du vill?" "Ja". Det kändes kan jag lova er, att förstå dom orden han skrev. Men samtidigt så var jag tvungen att få höra just dom orden, för att låta honom gå. Jag önskade honom ett bra liv, sa åt honom att radera mitt nummer och ta bort mig msn. Han sa att han skulle göra det och jag lovade att göra detsamma. Jag har så fruktansvärt svårt för vissa avsked. But I can´t make you love me if I don´t. Vill han inte, så vill han ju uppenbarligen inte. Jag accepterar det. Vad jag därmot har svårt för är att han ljög för mig från början och vad jag aldrig kommer förstå är varför han ville träffa mig och hålla min hand och sånt om han inte kände NÅGOT för mig. Självklart kommer jag att gå vidare nu och självklart kommer jag aldrig någonsin i mitt liv mer höra av mig till honom, träffa honom eller prata med honom. Jag har raderat honom totalt från mitt liv, på hans begäran. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att han aldrig ångrar sitt val. För han kommer inte att kunna få tag på mig någonsin igen.



Jag har blockerat och tagit bort honm från min MSN, raderat alla bilder jag hade på honom i min dator, raderat alla hans raplåtar som han har skickat till mig, blockerat och tagit bort honom som vän från Facebook, raderat alla sms från honom och såklart även raderat hans nummer. Det var en skön frihetskänsla att radera honom från mitt liv. För mig är sånna här saker för evigt. Jag är en ALLT eller INGET person, alltid varit, kommer alltid att vara. Säger man hej då till mig så är det på livstid. Som sagt.. jag hoppas att han förstår det.


Some people are meant to stay in your life forever and some are just meant to make an appearance..




Kan tala om att det lär dröja ett sekel eller två innan jag får för mig att falla för en snubbe igen.




//NICOLIA

Är det bara jag som tycker att ju fler drömmar man har på natten, ju tröttare är man dagen efter? Forskning på det, någon? Mina drömmar är så spännande så när folk ringer och väcker mig vid 13-tiden säger jag att jag inte har tid att prata, för att jag vill drömma vidare.

Chips, dipp, vaniljcocacola, choklad och tyrkisk peppar är vad jag har ägnat mig åt att äta idag. Inget annat. Planerar även att laga nån middag om en stund. Känner lite att jag förmodligen missbrukar det här med att vara vuxen när jag tycker att det känns som en bra sak att äta godis till frukost. Klurar lite på om det bara är jag som faktiskt tycker att Vanilla Cocacola är rätt gott. På Konsum igår kände jag mig rätt vågad, såpass att jag istället för att köpa en hederlig vanlig Cocacola, la två burkar CocaCola med smak i min korg. Vanilj som sagt..och även CocaCola Cherry. Herre.. vad äcklig den där Körsbär var alltså. Om jag ska träffa nån jag verkligen inte gillar nångång, ska jag definitivt bjuda på en CocaCola Cherry. Det enda som var bra med den var faktiskt den fina burken. Körsbär är ju lite hot ändå, menar jag.

I´m not that kind of woman who stays home, wating for A MAAAAN!! Men just idag är jag som en 14 åring med ett krossat tonårshjärta, eller som en 7 åring som fått nejrutan ikryssad som svaret på frågan "får jag chans på dig?". Killen min hjärna har velat fram och tillbaks med de senaste halvåret, kunde aldrig riktigt avgöra vad jag faktiskt ville ha honom till. Sex? Relation? Giftermål? Hur som helst så hade vi aldrig sex i alla fall och just nu så känns det jävligt skönt iaf att jag inte har gett honom det. Man kan aldrig knulla sig till kärlek, det funkar inte så. Även om det känns lite som att hade vi haft sex så hade vi förmodligen träffats oftare och chansen att han föll för mig hade ökat, men mja.. det är ALLTID en balansgång. Orkar inte riktigt med den där gungbrädan.



Nu till saken, igår släppte han bomben (nä han var alltså inte självmordssprängaren i STHLM). Han har en flickvän i sitt hemland sen 3 år tillbaks, dom ska skaffa barn och gifta sig inom ett år och då ska hon flytta hit. BANG där kom den, som ett hårt slag i ansiktet. Informationen jag hade klarat mig så fruktansvärt jävla bra utan. JAG VILLE INTE VETA!!




För mig hade det räckt med att jag lämnar denna stad inom 6 dagar och endast återvänder 1-2 veckor för att packa. Ett avsked mellan honom och mig hade det blivit oavsett. JAG VISSTE mkt väl att det aldrig skulle bli han och jag, eftersom jag flyttar. Dessutom ville han ju inte ha mig. Jag visste inte om det berodde på att jag flyttar och han visste det hela tiden, att jag är 7 år äldre än honom eller vad problemet var. Nu vet jag. Han hade redan träffat tjejen han ska gifta sig med. Det känns som en kniv i hjärtat sticks in, om och om igen. Hjärtat blöder, ögonen gråter. Ont som in i helvete gör det. Jag önskar att han aldrig hade berättat, jag hade mått så jävla mkt bättre av att inte veta om detta. Jag dör när jag tänker på att han älskar henne, men inte ens gillar mig.


Så nu börjar projektet att låtsas som att han aldrig har funnits i mitt liv, som att vi aldrig träffades. Ska ljuga så att jag tror mig själv tillslut. Kommer bryta all kontakt. Bort med honom från MSN, Facebook, sms och telefonnummer ska raderas, bilder ska slängas. Och en brevbomb adresserat till hans blivande fru skall beställas..





ALDRIG mer säger jag bara, detta var absolut sista gången jag tillåter mig att hoppas på något som jag borde förstå aldrig kommer att inträffa. Ska aldrig mer träffa en kille som så uppenbart inte är intresserad. Inte ens när han berättade sanningen så trodde jag honom först. "Men det ÄR sant, inse det nu!", sa han till mig. Jag mår illa bara jag tänker på allt detta nu. Minnet av att han ligger i min säng, håller om mig, håller min hand och pussar på mig är inte det lättaste att undvika att få upp på näthinnen. Men jag vet att jag MÅSTE. Herregud vad svårt det är att låta någon gå, allt lämna någon bakom sig, veta att man aldrig mer kommer att träffas eller prata med varandra igen, när man tycker så jävla mycker om personen. Jag hatar hans lögner och hans stora svek, men jag känner så jävla starka känslor så det är fan inte klokt.


Känner mig minst och ocoolast på hela jorden nu. Han lär ju visserligen inte få den grymmaste karman efter att göra en sånhär sak direkt. Nä.. nu ska jag fortsätta lyssna på min Crymeafuckinriver spotifylista, gråta sönder, få ut känslor, tänka, sätta honom på en piedestal och tänka mig honom bra mkt bättre än han verkligen var, sakna honom, minnas honom, gråta för honom. Sen får det fan i mig vara bra! Imorn är det måndag, ny vecka, nya tag och jag vägrar ägna mig åt att deppa ner mig över detta mer än högst en dag.



Detta är vad jag skulle vilja skrika åt honom just nu:


DRA ÅT HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!!!! DIN PATETISKA JÄVLA HORUNGE!!! JAG HATAR DIG! JAG HATAR DIG MEST AV ALLT I HELA VÄRLDEN. DU ÄR HELT JÄVLA DUM I HUVUDET. VARFÖR I HELVETE SA DU INTE SOM DET VAR FRÅN BÖRJAN???? VARFÖR TRÄFFADE DU MIG ÖVERHUVUDTAGET OM DU REDAN HADE HITTAT TJEJEN I DITT LIV? JAG ÖNSKAR FRÅN BOTTEN AV MITT HJÄRTA ATT JAG ALDRIG NÅNSIN HADE TRÄFFAT DIG. NO FUCKIN MERCY ON YOUR SOUL! BURN IN HELL DITT ÄCKLIGA EFTERBLIVNA SVIN. DRAAAAAAAAA ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
FUCK OFF!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!








//NICOLIA

HERREGUD vad tråkigt det är att ha så otroligt mycket ledig tid efter ett tag!! Klättrar på väggarna här hemma nu. Men ledig och fri är vad jag måste vara nu. Blir jag inte tillåten att vara sjukskriven längre, sparkar jag bakåt ut som en vildhästponny. Så det så!

 

En 33 årig kvinna som blev tillsammans med en 16 åring, de var gifta fortfarande som real old people. Läste i en skvallertidning hos min frisör idag. När jag kom hem var jag så inspirerad att jag inte kunde låta bli att kolla på en film som är utrustat med det otroligt töntiga namnet Nära och kära, iaf en 35+:are eller hur gammal hon nu är, börjar ha sex med en snubbe som är 23.

 

Det jag försöker komma till här är att jag tror att jag ev. kanske. förmodligen har ändrat mig ang. killen jag träffat, som är bra mkt yngre än mig. Ska jag gå miste om hans fuckin heta kropp och förhoppningsvis hett sex med honom, bara för att jag tycker det känns LITE bättre att inte framstå som en slampa?  Jag flyttar flera mil ifrån honom och denna stad inom kort tid. Jag kommer ångra mig hela livet om jag inte har sex med honom. Jag MÅSTE helt enkelt. Jag lämnar ICKE denna stad utan att ha maked some hot love with him, try stop me!

 

 

LOVE. LEARN. LEAVE BEHIND.

 

..jag måste ju liksom inte nödvändigtvis vilja gifta mig med honom bara för att vi har sex. What´s love gotta do with it.. menar jag...

 

//NICOLIA

 

 

 

Ehm..var det JAG som skrev det förra inlägget?? Var jag full? Jag hoppas fan det, för så dum var det många år sen jag va. Ni kanske förstår vad det är jag har gjort. Skapat den perfekta mannan. I mitt huvud. Nu känner jag bara en sak. What I creat in my mind, maybe shoud stay in my mind. Like forever. 


Vi skulle ses idag. Han kom hit. So far so good. Sen var det bara den lilla detaljen att han inte var här för att träffa mig, utan min olagligt heta kropp. Han satt å klagade på precis allt han kunde komma på, att jag hade pärmar, överstrykningspennor, att jag är JÄTTEGAMMAL och tusen andra saker. Jag är en utbildad, bildat kvinna som inte är särskilt osäker på mitt eget värde. Och där sitter han, 7 år yngre och inbillar sig att han kan sänka mig på något sätt. Jag menar VAD var det meningen att jag skulle tänka när han tyckte det var helkonstigt att jag har ett gäng pärmar i bokhyllan? "ÅH NEJ! GOD DAMN! VARFÖÖÖR GÖMDE JAG INTE UNDAN MINA PÄRMAR..GUUUD VA PINSAMT!!!" ?



Efter att han hade framstått som en osäker 14 åring ett tag, tröttnade jag och ville få ut något roligt ur detta. Så jag gick å la mig i sängen och sa åt honom att komma och lägga sig och kramas. Han lydde mig som en liten hundvalp och efter ett tag så vågade han sig på att börja kyssa mig. Och jodå det blev mer hångel än så. Barnförbjudet hångel. Han tog på mig, jag tog på honom. Ni vet vad jag menar, men utanpå underkläderna. Jag låg i BH och halvstring. Sa åt honom att ta av sig byxorna. Han hoppa upp som den lilla valp han är och tog av sig byxorna. Jag låg på honom, kysste honom sådär sexigt ni vet. Som man gör när man vill. Bet i hans läppar, sög på hans tunga. Sträckte ner min hand till dit han ville ha den. Han la sig ovanpå mig, kysste mig. Såg förväntan i hans ögon. "OH MY GOOOD, SKA JAG FÅ LIGGA MED HENNE NU..YEEESS!!". Känner hur han fipplar med sin lilla sak i kalsongerna. Just i ögonblicket när han tror. Eller nej. Är totalt säker på att han ska få ligga med mig. DÅ. Flyttar jag på mig. Säger att jag inte vill. Och så blir det inget mer. Hope u enjoyed my little game darlin.



Idag var han inte ens snygg.


Det känns så jävla skönt att inse att man faktiskt blivit klokare med åren. Innan kunde jag nog inte alltid skilja på en kille som ville ligga och en kille som faktiskt ville lära känna MIG. Efter hur han betedde sig idag, kan jag säga till 199 % att han INTE är intresserad av mig som person för fem öre! Och därför behandlade jag också honom därefter.

Din arm om min kropp, dina pussar på min mun, din hand i min. Igår natt kan jag leva på i tusen år. Du får mig att skratta och du får mig att känna något jag inte kan hantera. You´re my perfect drug. Den finaste jag nånsin träffat. Jag älskar dina tatueringar, din manliga, muskulösa kropp, ditt rakade huvud, dina fina ögon, ditt leende och din rumpa i gråa mysbrallor.

Jag skiter fullständigt i att jag är 7 år äldre än dig, att vi kanske borde vara på totalt olika nivåer i livet, att jag har mer erfarenheter än du, för jag gillar dig på riktigt och det är allt som betyder något för mig. Jag vill vara med dig hela tiden, sova med dig varje natt. Och om jag inte kan få dig att förstå att våran åldersskillnad inte spelar någon roll förlåter jag aldrig mig själv. Jag önskar att du kan se mig för vem jag är, att du ska våga känna något för mig utan att skämta bort det. När jag känner så starkt för dig, har jag svårt att tro att du inte också känner något åt samma håll för mig. Jag kan inte tänka mig i min vildaste fantasi att du INTE känner att du trivs, mår bra och gillar att vara nära mig. Jag önskar att du kunde sluta vara rädd. I want you, I need you och du SKA bli min.



//NICOLIA