Även fast jag visste så jävla väl att jag inte skulle, så var jag TVUNGEN att prata med Honom en sista gång. Vi träffas ju inte längre, så det var via MSN men det kvittar faktiskt då detta är 2010 snart 11. Innan har jag försökt få honom att be mig dra åt helvete, eftersom det kändes som att det skulle vara det enda som fick mig att sluta hoppas. Man brukar säga att hoppet är det sista som människan förlorar och förlorar du hoppet, förlorar du allt. Det där stämmer så in i helvete väl! Hela dagen idag har jag hoppats på att han ska höra av sig. Jag lämnar denna stad bakom mig imorn och fortsätter mot nya äventyr i Göteborg och han vet om det. Att det liksom var NU eller ALDRIG som gällde. Personligen hade jag gjort exakt VADFAN som helst för att få ha honom i min säng, hans muskulösa, taturerade armar hålla om min kropp, hålla varandra i handen, känna hans pussar och känna hans varma andetag när han somnat med huvudet mot min nacke. EN SISTA NATT!
Alldeles nyss så skrev jag till honom att jag inte förstår varför jag bryr mig så mycket om hur det går för honom och är snäll mot honom, men att det bara är sån jag är.
"Låt det va" svarade han.
"Vem ska jag låta va?". "Låt mig va". "Okej, är det vad du vill?" "Ja". Det kändes kan jag lova er, att förstå dom orden han skrev. Men samtidigt så var jag tvungen att få höra just dom orden, för att låta honom gå. Jag önskade honom ett bra liv, sa åt honom att radera mitt nummer och ta bort mig msn. Han sa att han skulle göra det och jag lovade att göra detsamma. Jag har så fruktansvärt svårt för vissa avsked.
But I can´t make you love me if I don´t. Vill han inte, så vill han ju uppenbarligen inte. Jag accepterar det. Vad jag därmot har svårt för är att han ljög för mig från början och vad jag aldrig kommer förstå är varför han ville träffa mig och hålla min hand och sånt om han inte kände NÅGOT för mig. Självklart kommer jag att gå vidare nu och självklart kommer jag aldrig någonsin i mitt liv mer höra av mig till honom, träffa honom eller prata med honom. Jag har raderat honom totalt från mitt liv, på hans begäran. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att han aldrig ångrar sitt val. För han kommer inte att kunna få tag på mig någonsin igen.
Jag har blockerat och tagit bort honm från min MSN, raderat alla bilder jag hade på honom i min dator, raderat alla hans raplåtar som han har skickat till mig, blockerat och tagit bort honom som vän från Facebook, raderat alla sms från honom och såklart även raderat hans nummer. Det var en skön frihetskänsla att radera honom från mitt liv. För mig är sånna här saker för evigt. Jag är en ALLT eller INGET person, alltid varit, kommer alltid att vara. Säger man hej då till mig så är det på livstid. Som sagt.. jag hoppas att han förstår det.
Some people are meant to stay in your life forever and some are just meant to make an appearance..Kan tala om att det lär dröja ett sekel eller två innan jag får för mig att falla för en snubbe igen.
//NICOLIA
